Samantha stirrar ut genom fönstret och stör sig på läraren Kurts tråkiga berättar-röst. Hon känner sig lite generad över det som hände tidigare, den där underbart udda kyssen. Miranda hade blivit rasande förstås och nu var det bara att vänta på hämnden.
På väg ut från klassrummet känner Samantha en hand på sin axel och hon blir indragen på toaletten som råkar ha placeringen precis bredvid skrivsalen.
“Vad fan håller du på med egentligen? Det du gjorde mot Marre är sexuella trakasserier!”
Där står Miranda "Marre" och hennes gäng. Såklart, vilka annars? Miranda med armarna i kors och de tuffa tjejerna och killarna tittar äcklat på Samantha.
“Så du gillar tjejer?” flinar en av grabbarna i klungan. Det kala huvudet är svettigt och de illa sittande kläderna skriker unket.
“Var är det med det då?” svarar hon nonchalant och blänger på högen framför henne.
“Jävla äckel” konstaterar en mörkhårig, fräknig tjej med kaxig uppsyn, och så är hela slagsmålet igång på grund av förlegade åsikter. Denna gången vinner faktiskt inte Samantha. Hon brukar ha en bra chans, hon kan slåss, men nu vinner skolans förlegade bråkstakar. Blodig sätter hon sig på toalettsitsen och ber en stilla bön att nästa dag ska bli mindre smärtsam.
När skoldagen är slut har blodet torkat och värken lagt sig. Medan Samantha väntar på bussen till stan hör hon steg bakom sig. Med instinkter som ett hotat djur vänder hon sig om.
“Hur mår du?”
Frågan kommer från Miranda.
“Vad fan tror du, köttskalle?” ryter Samantha irriterat.
Det är ju Mirandas fel att hon förlorade. Hon behövde väl inte dragit dit hela sitt gäng för att spöa upp henne och sedan sparkat på henne när hon redan låg ner. Och i ett toalett-bås till råga på allt.
“Antar att du inte mår prima?” svarar Miranda och flinar.
“Du mår bra nu när du klått upp mig va?”
“Äh… Ska du också mot stan?”
Miranda tittar på tidtabellen och riktar den specifika frågan till Samantha.
“För i så fall får du stå ut med åsynen av mig lite till”.