Det var den dagen i skolan nu. De gamla medlemmarna i Mirandas gäng hade ju blivit så fruktansvärt äcklade av henne och Samanthas relation att de hotade att hämnas.

Det hade gått några veckor sen det hotet. Det var nästan så både Miranda och Samantha hade glömt det. Men så såg de dem i ögonvrån. Gänget. De kunde inte ta en annan väg. De hade redan sett dem. Hjärtat flög upp i halsgropen på Samantha. Hon kramade Mirandas hand extra hårt.

“Fy fan alltså!”, Hördes en röst i klungan. De var för rädda för att titta upp från marken. Samanthas röda hår föll ner så man inte ens såg hennes ögon.

Plötsligt grep en hand tag om hennes nacke så hon tvingades titta upp. Konrad stod där som den boss han lekte.

“Det är ditt fel alltihop, Sam! Ja, att Marre har blivit lika jävla äcklig som du är!”.

Greppet hårdnade om halsen, men innan Samantha hann reagera på smärtan så smällde det bara till. Miranda hade helt sonika hoppat på Konrad och snart var alla på varandra. De slogs som om det inte fanns någon morgondag.

De låg på marken och höll varandra krampaktigt i händerna. Blod rann ner för Samanthas ena näsborre. Miranda hade ett ganska stort blåmärke i pannan.

“De kommer aldrig låta oss vara”, snyftade Samantha.

“Nej, jag vet” svarade Miranda och kramade Samanthas hand hårdare.

Det värkte i bröstet. Kärlek kan inte vara äcklig helt enkelt.

Samantha hjälpte Miranda upp på benen. Den sista sparken hade hamnat rätt på låret så hon hade lite svårt att ställa sig upp.

“Jävla inskränkta idioter! Jag fattar inte att jag varit som dem!” svär Miranda och ser på Samantha med en vädjande, skamsen blick.

Samantha svarar inte men ser tillbaka på gamla helvetiska tider.

“Varför säger du inget?” Undrar Miranda. “Har du ont?”

“Lite, men det känns säkert mer i själen än i kroppen faktiskt”, Svarar Samantha på hennes fråga.

“Du är så poetisk av dig du!”

Miranda ler mitt i all misär och ångest.

Lite stapplande, haltande och svärande släntrar de in på Donuts kafé. De beställer varsin kaffe och sätter sig i de mysiga fåtöljerna. De ser inte ens på varandra, bara dricker av den varma väldoftande drycken. De befinner sig femton minuter senare hemma hos Miranda. I tystnad.

De sätter sig först på sängen, bredvid varandra och hand i hand. Långsamt ändras positionen från sittande till halvt liggande och till slut ligger de ner helt. Bredvid varandra med näsblod som kommer och går. Samantha lutar sig över Miranda och börjar kyssa henne. Långsamt och försiktigt, men sen gradvis utvecklas det till hett och erotiskt. Försiktigt och mjukt men samtidigt bestämt.

Miranda drar försiktigt ner Samanthas linne och snart ligger de nästan helt nakna i sängen. De har nästan glömt vad de var sorgsna över tidigare på dagen. Just nu är det bara hur som helst mysigt.